"Kom då ni åtminstone," sade han.
"Ja, du kan ju gå ändå, om du har lust."
"Någon förströelse behöfver också jag. Ingen menniska härdar i evighet ut med att laga mat och sköta barn."
Alma såg ned och ryckte nervöst i ena hörnet af bordduken, som hon råkat taga i sin hand.
"Ingen hindrar dig att följa din egen vilja i det afseendet," svarade
John allvarligt.
Han steg upp och gick in i sitt rum, innan Alma hann säga något.
"Ingen hindrar!" Alma kämpade med sina tårar. "Nog vet jag det. Men det anses ändå vara illa."
"Hvem anser så? Ni sjelf."
"Inte jag, men John och alla menniskor."
"Det är inte sant, fru Karell. Och om de också gjorde det, behöfver ni väl bry er derom? Sådant är ju ingenting annat än inskränkthet."