Tårarna trängde sig likväl oemotståndligt fram i Almas ögon. En smula förlägen tryckte hon näsduken mot ansigtet.
"Hur barnslig jag är!"
"Ja, verkligen! När skall ni frigöra er från dessa gamla åskådningssätt så pass mycket, att ni vågar andas den fria, friska luften."
"Då skulle jag förmodligen börja sträfva att bli medlem af stadsfullmäktige och landtdagen, såsom andra raska kvinnor i våra dagar."
"Nej, Gud bevare, lemna dessa områden åt de gamla och fula. Åt er bjuder lifvet en skönare lycka."
Nymark tog sin hatt.
"Får jag komma och hemta er i afton, eftersom John inte kommer med?"
"Vill ni vara så god?"
"Med största nöje. Alltså, farväl till i afton, fru Karell!"
"Farväl."