De gåfvo hvarandra handen, och dörren slöt sig efter Nymark.
"Han är vänlig och angenäm," tänkte Alma, då hon blef allena; "det är intet underligt att man trifs så väl i hans sällskap."
På kvällen, då Alma gjorde toilett för festen, kom Arvi till henne med kartan och geografin.
"Jag hittar ingenting på den här kartan, mamma. Och vi ha så svår lexa.
Alla berg i mellersta Europa."
"Åh, gå och be att pappa visar!"
"Pappa är inte hemma."
"Försök hjelpa dig sjelf till rätta. Mamma har inte tid."
"Men när jag inte hittar."
Arvi envisades och började sedan gråta.
"Är du stygg mot mamma? Nu hjelper jag dig i ingen händelse. Och du skäms inte att gråta! Gå genast bort. Mamma vill inte ens se en sådan gosse."