Alma slog ut sin näsduk och fuktade den med parfym. Nymark väntade på henne i salongen.
"Hur utomordentligt vacker den der havannafärgen är," sade han, då Alma inträdde.
"Verkligen?"
"Och äfven i öfrigt är kostymen utmärkt väl gjord."
"Ni måtte vara kännare."
"Jag kan åtminstone säga hvad som är vackert och hvad som inte är det."
"Då ger ni mig säkert goda råd, när jag härnäst låter göra mig en ny kostym?"
"Gerna. Men har ni också förtroende till mig?"
"Obetingadt. Isynnerhet som jag fruktar, att jag kommit litet på efterkälken i sådant."
"Då skall jag göra er så skön, att ingen kvinna i verlden skall kunna täfla med er."