De fortsatte sin väg. Menniskorna följde dem en stund med ögonen och vände sig sedan åter om att gå.
Slutligen kom man till Harjula. Tiina Katri gick in för att visa tillståndslappen, och de öfriga stannade på gården.
Vårdaren skrapade sig bak örat.
— Svårt har man med de kloka, och så skall man ännu få dårar till. Sex ha vi förut. Är den här våldsam?
— Jo, ibland till och med riktigt svår.
— Man är utkommen med dem. Hvart skall man nu sätta henne?
Han såg på sin hustru, som satt i samma rum.
— Må inte i barnbyggningen? Der är skrubben tom efter Eva.
Till venster om porten var en liten byggning, innehållande två rum, der fattiggårdens gamla gummor och alla de mindre barnen bodde. De förra voro omkring ett tiotal, de senare vidpass tjugu. I ena vrån af det första rummet fans en af bräder gjord skrubb för dårar. Den fick Mari till logis, då den för ögonblicket råkade vara tom.
En het, stinkande luft slog emot dem, då dörren öppnades. Tiina Katri var nära att qväfvas. Hon lade ena hörnet af förklädet mångdubbelt för munnen.