— Ja?
— Men om —? Om ni skulle förändra er till och med här i ert eget bo, här i småstadens trygghet. Hvad skulle ni då säga? Om ni plötsligt midt i edra fasta principer — skulle vakna och finna er vara en alldeles annan människa?
Antti smålog.
— Hvilka barnsligheter!
— Osvuret är bäst. Det händer så märkvärdiga saker.
Hvad åsyftade hon? Hade hon någonting i sinnet? På mig började samtalet göra ett pinsamt intryck. För att gifva det en annan riktning tog jag till ordet:
— Agnes, huru trifs du egentligen i Petersburg?
— Utomordentligt. Där är lifvet fritt, gladt, njutningsrikt —
— Men är det inte på samma gång bra lättsinnigt?
— Hvad gör det? Så länge det blott inte är ledsamt, tort och instängdt, såsom här hos er. Uh, jag skulle kväfvas!