— Hvad tycker du om henne?
Antti svarade ej genast.
— Är hon inte bedårande?
— Bedårande? Hon? En lättsinnig kokett är hon. Fördärfvad och njutningslysten.
Besynnerligt — jag hörde detta med nöje. Hans klander formligen smekte mina öron. Men samvetet dref mig dock att försvara henne. Jag berättade huru idealisk hon förut varit i skolan.
— Och i grund och botten tror jag ännu att hon är god, fastän hon råkat under dåligt inflytande, tillade jag ytterligare.
— Hon är fåfäng och hersklysten och söker göra alla män till sina slafvar. Hade hon inte beundrare omkring sig också därute på festplanen?
— Jo, bevars.
— Det kan jag tänka mig.
— Men Antti, hvad rår hon för att alla bli förtjusta i henne och låta behandla sig som slafvar?