— Det är ledsamt att du måste bli hemma nu, Lisi.
Antti strök mig öfver hufvudet och böjde sig öfver mig.
Jag undersökte blott Lyylis hals.
— Helt säkert hade du gärna kommit med?
— Hm —
Var inte halsen värkligen litet röd på vänstra sidan? Jag böjde hufvudet ännu djupare ned, blåste på det misstänkliga stället och torkade det ånyo.
— Hade du inte gjort det? Eller huru?
Hans hand gled under min haka, oemotståndligt böjde han mitt hufvud uppåt och såg mig i ansiktet.
Jag måste svara.
— Inte bryr jag mig om det.