Enligt Carlbergs berättelse stod konungen, då han träffades af skottet, i den gamla approchen (n:o 6 på planritningen) 6 eller 8 steg från det ställe der den nya under arbete varande linien (n:o 7 på planritningen) utgick »från den gamla approchen». Detta ställe är utmärkt med bokstafven m å planritningen.
De la Motraye, hvilken vistades i Sverige åren 1719 och 1720, har i sin förutnämnda resebeskrifning (Svederi öfversättning af Paludan Müllers skrift, s. 86) yttrat: »deraf slöt man, att det varit en falkonettkula, samt af den ställning, hvari han stod, att skottet kommit från Overbjerget, som underhöll en fruktansvärd eld och hvars skott förnämligast riktades på den punkt der konungen stod».
M = höjden der mördaren stod.
m = platsen der Karl XII stod.
Att de la Motraye fått oriktig underrättelse, att det den ifrågavarande aftonen sköts från Overbjerget, skall nedan visas, men anmärkningsvärdt är hvad han förmäler, att man af den ställning, hvari konungen stod, slöt, att skottet kom från Overbjerget. Såsom planritningen visar, ligger Overbjerget rakt i vester från den punkt, der konungen stod då han träffades af skottet. Enligt detta antagande har alltså skottet gått in på venstra sidan, hvilket bekräftas af 1859 års undersökning, och om konungen blef lönnmördad, skall mördaren ha stått så, att skottet kunde förmodas ha kommit från Overbjerget.
I Carlbergs berättelse uppgifves ock, att skottet träffade utanifrån tranchéen »inpå venstra sidan genom H. M. hufvud».
Deremot berättar Voltaire, hvilkens »l’histoire de Charles XII» utkom år 1731 och således efter Sicres återkomst till Frankrike, att kulan träffade den högra tinningen. Då Voltaires sagesman troligen är Sicre, synes denna uppgift ha tillkommit för att vilseleda.
Den förutnämnde engelsmannen Coxe berättar (Svederi omförmälda öfversättning s. 118) att han under sin vistelse i Fredrikshall uppsökt en 96-årig man Bengt Elkenson i Tistedalen, som tjent vid artilleriet i fästningen under belägringen, hvilken sagt honom, att det dödande skottet sannolikt kommit från fästningen men icke från Overbjerget, emot hvars eld löpgrafven var skyddad af en mellanliggande höjd och hvarifrån den natten icke ett enda skott lossades, hvilket Elkenson med så mycket större visshet kunde säga, som han sjelf då befann sig tjenstgörande i det sistnämnda utanverket.
Man har invändt mot denna berättelse, att då Bengt Elkenson var 96 år gammal, då han samtalade med Coxe, han kan hafva glömt, huruvida det sköts från Overbjerget den ifrågavarande aftonen. Men det, hvarom han icke bör hafva misstagit sig, är uppgiften, att platsen, der konungen stod då han stupade, af en mellanliggande höjd skyddades mot eld från Overbjerget.
Hvad som bekräftar Bengt Elkensons berättelse, att ifrågavarande afton det icke sköts från Overbjerget, är att kommendanten på Fredriksstens fästning Landsbergs dagbok gifver anledning till antagande, att det icke sköts från Overbjerget den aftonen då konungen föll. I denna dagbok nämnes nemligen, att det »kanonerades» från Overbjerget den 28 november och den 2 december (gamla stilen), hvaremot deri icke omnämnes, att det sköts från Overbjerget de öfriga dagarne.