Om det vidare förloppet har man berättelser af två ögonvittnen öfverste Maigret, till börden fransman, och dåvarande löjtnanten, sedermera öfverstelöjtnanten, vid fortifikationen Carlberg. Enligt den senares berättelse var, såsom nedan skall visas, den löpgraf, i hvilken konungen enligt Fryxells berättelse förtärde sin aftonmåltid, icke belägen inom musköthåll. Äfven är det tvifvel underkastadt, huruvida Fryxells uppgift, att Sicre åtföljde konungen från Tistedalen, är riktig.

Maigrets berättelse utgör ett bref till svenske ministern i Paris, baron Gedda (af Maigret oriktigt titulerad grefve), hvilken fått i uppdrag att af Maigret söka underrättelse angående omständigheterna vid konungens död. Det har enligt den svenska öfversättning, som är intagen i 3 delen af Handlingar rörande Skandinaviens historia, följande lydelse.

»Paris den 23 december 1723.

Min bäste grefve! Jag har nyss mottagit det bref, hvarmed hr grefven behagat hedra mig. För att svara derpå, får jag äran meddela, att då konungen var i tranchéen mellan kl. 7 och 8 på aftonen, steg han upp på bröstvärnet med halfva kroppen obetäckt för att se arbetena och den starka musköt- och kanonelden från fästningen och dess skansar. Jag stod under honom med hufvudet mellan hans stöfvelklackar och Kaulbars stod vid min högra sida. Nyss efter sedan han stigit upp, kom Sicre förbi och frågade mig hvad konungen gjorde, hvartill jag svarade, att det inte var jag som placerat honom der. Sicre skyndade bort och jag besinnade mig på en eller annan förevändning för att förmå Hans Maj:t att stiga ned. Medan jag inom mig öfvervägde om hvad jag skulle säga till honom, fick han ett kanonskott ofvanför venstra örat och som gick ut på andra sidan ganska nära intill örat. Kulan var som ett stort dufägg. Då han fick skottet, sade han icke ett ord: hans fötter halkade ned men han blef kvar, stödd på bröstvärnet. Skottet, som träffade hufvudet, gaf samma ljud som en sten, den man häftigt kastar i dy. Vid detta ljud sade adjutanten Kaulbars till mig: kungen är sårad. Jag svarade honom att han var död. Han sade: vi få se efter. Jag tillade, att det var tyvärr allt för sant. Vi anmälde saken för generalen af tranchéen och läto soldaterna draga sig tillbaka på det de icke skulle få kännedom derom. Man förde honom tillbaka till batterierna, öfvertäckt med sin kappa under namn af en ingeniör utaf hans storlek, som man sade hafva blifvit skjuten. Man kan alldeles icke fatta någon misstanke om att det skulle vara en person af hans armée som dödat honom, ty det vapen, som skjutit den kulan, kunde icke bäras af någon menniska, huru stark den än måtte vara. De som besigtigat honom efter hans död voro öfverens om denna sanning. De som anklaga den person hr grefven antyder hafva sannolikt sina bevekelsegrunder att söka bibringa folket denna åsigt.

Det är nu hr grefve den sanna berättelsen om denna store furste som man måste hafva känt för att veta till hvilken grad han föraktade faror och döden. Samma dag — det var en söndag — hade han bevistat gudstjensten, ömsat linne och påtagit en alldeles ny klädning. Han kom också till tranchéen i ganska muntert lynne, lät kalla mig och talte temligen länge med mig om belägringsangelägenheterna.

Jag har äran o. s. v.

Maigret.»

Hvad som i denna berättelse är egnadt att ådraga sig synnerlig uppmärksamhet, är försöket att vederlägga misstankarna om mord med uppgiften, att kulan var stor som ett dufägg och blifvit skjuten ur ett vapen, som icke kunde bäras af någon menniska. Då kulan aldrig blifvit funnen och ingen bestämd anledning fins att antaga, att det varit en kanonkula, så äro Maigrets uppgifter härom egnade att draga hans sanningskärlek i tvifvelsmål samt ingifva den misstanken, att han afsigtligt velat missleda.

Den af Carlberg vid äldre år författade berättelse, hvilken är intagen i första delen af handlingar rörande Skandinaviens historia, har följande rubrik: »Sanfärdig Berättelse af några få omständigheter, som sig tilldrogo den natten då Högstsalig Hans Kongl. Maj:t konung Carl XII uti tranchéen för Fredrikshall olyckligen blef skuten».

I denna berättelse förekommer följande: