Den 30 augusti 1859 skedde en undersökning å Karl XII:s lik af anatomie professorn Retzius, kirurgie professorn Santesson och medicine doktorn V. Lundberg, hvilka på ansökan af professor Anders Fryxell af kongl. Maj:t förordnats att företaga en sådan undersökning.
Det dervid förda protokoll, som fins i riksarkivet, slutas sålunda:
»På grund af ofvanstående få vi undertecknade härmedelst förklara och tillika såsom svar på antydda frågor meddela följande:
1) Skadan har varit ögonblickligen dödande och tillkommit genom skjutvapen;
2) Skottet har gått in på venstra sidan vid yttre kanten af ögonhålans benring (margo orbitalis) derifrån med i det närmaste horisontal riktning passerat genom hjernhålans främre hälft, utefter dennas botten snedt bakåt till trakten framom högra örat och der gått ut. Skulle någon skottkanalens afvikning från horisontalplanet möjligen hafva egt rum, synes denna, att döma af skadorna i hufvudskålen, hafva bestått uti en lutning mot utgångsstället, sålunda antydande, att skottet afskjutits från en punkt belägen högre än den plats på hvilken konungen befann sig då han träffades af detsamma;
3) Hvad angår formen och beskaffenheten af den dödande kastkroppen, så kan derom intet med bestämdhet sägas. Sannolikhet synes dock, att denna varit en muskött eller karteschkula; möjligen, ehuru mindre sannolikt, (att döma af formen på hålet i betäckningarna å högra sidan) ett skrotstycke eller en bombskärfva. I sistnämnda båda fallen har dock den sårande kroppen haft minst lika stor utsträckning, som genomskärningen af endera utaf nämnda kulor;
4) Har kastkroppen varit en kula eller ett skrotstycke, så måste skottet hafva blifvit aflossadt från så långt håll, att detsamma, redan då den träffade konungens hufvud, något mattats, d. v. s. dess primitiva hastighet minskats; ehuru farten ännu var tillräckligen stark att drifva projektilen tvärt igenom hufvudet;
5) Hvarje stöd för den förmodan, att tvenne kulor följts åt och åstadkommit skadan, saknas;
6) Ingen del af skottet fanns vid den af oss gjorda besigtning kvarstannad inom hufvudskålen;
7) Att uppgifterna uti besigtningsinstrumentet af den 12 juli 1746 om så väl skadornas i hufvudskålbenens dimensioner som skottets riktning äro dels ofullständiga, dels oriktiga, hvilket tydligen berott derpå, att undersökningen verkställts utan att hudbetäckningarna förut blifvit öppnade, så som nu skett, och hvarigenom det endast blifvit möjligt att fullständigt öfverse skadan i hela dess utsträckning och riktigt bedöma beskaffenheten af densamma.