»Är du någon slags baptist eller läsare annars då?» ville de veta.

»Han frågade så räfven ock, när som han hade ätit ut nådåret sitt,» svarade Larslund undvikande.

Han ville ej inlåta sig i allvarligare ordation med dessa öfverträdare i den omständighet, hvari de nu foro och voro. Sedan var han fågelkarl och sådana prata aldrig mycket i onödan.

Hela sällskapet stadsresande bönder, hälsingar såväl som medelpadingar, hade sig nu in till handelsmannens fru för att köpa kaffe och smaka på en kaskblandning, medan hästarne pustade ifrån sig. Och Larslund, som inte söp, kunde gärna stå där och se om kräken, tyckte de alle man.

Och då nu Larslund stod där i ensamheten med sitt brinnande hjärta ute på backen, så betänkte han all den stora syndaonöda och medfart, som skulle drabba dessa bönder, sockenbor och medkristne, om de nu i hälgen skulle genomgå den svåra omständigheten att supa upp allt detta förskräckliga brännvinet. Icke nog med att de själfva fore illa till kropp och själ, skulle de äfven misshandla hästarne på kyrkvägen, handtera kvinnfolken sina som hedningar och förstöra all gudsfrid i hus och hem för sig och husfolket. Ja, det skulle blifva en förödelse, om de finge ha kvar detta förskräckliga brännvinet, tyckte Larslund i sitt brinnande hjärta. Hvarför han så kvickt som aldrig det slänger upp brännvinskaggen deras ur skrindlådan och ner i säcken sin, knyter för bandet fort och breder till höet i skrindlådan, så att allt skulle se gillt ut, och har sig sedan bakom knuten med detta förskräckliga brännvinet i säcken.

Det var väl och vackert gjordt och Larslund stod återigen och såg efter hästarne så uppriktig som aldrig det. Hela sällskapet kom ut med kasken nerom kragen. Så bar det först i väg med sockenborna och då drog Larslund på mun en smula i sitt brinnande hjärta, tills sista skrindan var ett par hjärpflug borta.

Då gick Larslund till hälsingarne, som just ämnade köra vidare, och ville veta hvad de hade för pris på smöret.

»Det beror ju på, huru mycket du vill köpa,» tyckte de. »Tar du hela byttan, så är vi billig.»