Här blef inget bråk om mått och vikt, utan rejält och trohjärtadt folk var det å ömse sidor. Kaggen togs om hand af hälsingarne och smörmåtten stufvades i säcken åt Larslund utan att den obehörige fick minsta nys om den ena eller andra varan.
»Och så skall du ha din hederliga godvilja inpå handeln,» tyckte nu dessa, som köpt brännvinet.
Ja, nu må man veta, att Larslund blef så storögd som aldrig förr i sin lefnadsdag. Det blef först ett stort knyte, som stoppades i säcken så stinnt som det var, innehållande hvarjehanda okändt. Sedan langades fram en fårkropp åt Larslund och det var ej nog med allt detta. Hälsinggubbarna hviskade något sinsemellan och kommo så fram med ännu ett bylte. Där fanns en stor fläskskinka, grann och fet som aldrig det.
»Den här skall du också ta hem och på samma gång vi gästa ur kaggen, skall du steka af det här,» tyckte dessa tacknämlige brännvinsköpare.
Larslund blef alldeles öfver sig gifven för så många sportler och sade så tacknämligt han kunde:
»Si detta kan jag då kalla att råka ut för riktigt hedersfolk. Tack och tusen tack ska’ ni ha. Och jag vill inte förhålla er att d’är inte riktigt rätt att bruka den varan, men då jag nog förstår, att jag inte kan vika er... ja, som sagdt var: tack och tusen tack i alla fall!»
»Ja, d’är väl rätteligen vi, som måste tacka,» tyckte hälsingarne på sitt vis. »Si du har gjort oss en alldeles ovärderlig tjänst, gosse! På det här viset slapp en fara fram åt stan och komma sig ut för fyllan och polisen och allt hvad illt är. Och skulle vi ha kört fram så mången man med alla våra hästar, så kunde en knappast ha tagit hem mindre än 6o-kannsfatet. Nu går det lika bra med fjärndelen och bättre, till det meriga. En har hela hopen af sina nyttiga varor kvar.
Med den här skvätten kan en lefva som folket i hälgen, då den delas på så mången man, och så mår en bättre efteråt. Du skall ha gudsvälsignelsen och mycken tack gosse!»
Det var med ett ord en riktig fägnad för hälsingarne öfver att de sluppo ifrån stadsresan.
Ett och annat nyttigt som de behöfde för hälgen såsom lutfisk, risgryn, peppar, kanel och julkusar, fanns gudinog hos handelsmannen där på mon.