Tre år förgingo.
Andra sonen föddes också död till världen.
Då fadern jordat honom vid den förstes sida, sade han med sorg i tonen:
»Då du kommer dig i tiggaråren, så kan du stiga upp och hjälpa brodern dra hem hans börda.»
Fem års tid vid pass gick ännu om. Då föddes tredje sonen, men ej med mera lif än de första två. Vid hans graf i brödrens rad föllo fadrens ord som så:
»Den hjälp jag skulle få af dina bröder blef nog snöd. Tag rätt på dem, så vidt du kan, och hjälps åt alla tre att skaffa mat till gårds!»
Tiden gick, men inga söner föddes mer i torpet.
II.
Rike-Järker.
Hvad åren ledo, spordes allmänt tal, att Järker, arme mäldarn, gick ej längre med tiggarpåsen ned åt bygden, snörd i svältrem.