I dryckeslag på tu man hand förde han på tal den frågan, huru Järker blifvit riker karl.
»Ja, om du detta finge veta, skulle byxen falla af dig med detsamma,» lydde svaret.
»Nå, men huru då?» ville länsman veta.
»Ja, du skall tro, att lathundarna deras kommo alla tre en natt, den ena före och den andra efter, ville hafva ledigt på skärtorsdagskväll, kröpo såsom maskarne, du vet, och bådo...»
»Nå hvad sade du?»
»Jag sade som så, att om de måste dra till gårds, så var det bara deras skyldighet, förstås, och därmed jämt!»
Dagen därpå, efter kort samråd med själaherden, måste länsman gå däran och häkta Rike-Järker.
Så kom han in för kyrkorådet, men de hade ingen råd med honom där.
Han inställdes sedan för lagläsarn och tingsrätten men de hade ingen råd med honom där.
Omsider fick han stå till svars för själfve doktorn och kapitlet, men det synes tydligt att de icke heller funno någon råd med honom där.