»Nej, hör på den!» sorlade hela bandet. »Hör ni, pojkar, så där ser en profet ut!» jubelskrattade en. »Stopp för håken, de’ ä’ ju tjäderprästen, som predikte på torget i sta’n!» upptäckte en annan, och detta funno bröderna öfvermåttan lustigt.
»Ja, lägg nu beskedligen tillbaka riporna mina och hör på ett godt råd, som jag kan ge er till skänks,» manade Larslund. »Si staden är tillspillogifven i edra händer. Där mågen I plundra och stjäla allt hvad er lyster. Passa bara på, så snart jag sätter mig ner på torget med fågelhandeln, ty då löpa stadens alla syndare från sina bodar, hus och gärningar för att skamskratta och begabba mig.»
Detta funno tjufvarne inte så oäfvet och den ene skrockade öfver den andre:
»Kör i kylan, far! Det var ett bra påhitt, possessionaten! Och se’n så dela vi fångsten!»
»Ingalunda så, I män och bröder!» afböjde Larslund. »Min hand kommer icke vid det, som orent är, men I ären liks tjufvar i eder syndasäkerhet och fördömelse, och i alla fall är staden tillspillogifven åt straffdomen genom edra händer.»
Allt detta föll brödraskapet från ladan väl i smaken. Och som här kunde finnas godt rådrum för ett större band, så ville dessa bröder gärna unna flere att vara med om förtjänsten. För att träffa nödiga förberedelser aftalades, att Larslund skulle göra sitt intåg nästa torgdag något inpå lördagseftermiddagen mot mörkningen. Under tiden skulle dessa män från ladans närhet fäkta ihop och sammansluta omnejdens alla yrkesmän, luffertar och lösingar till gemensam kupp, likaså traktens alla körande skojare med hästar och skrindor i och för tjufgodsets raska bortförande, ty här skulle stjälas lasstals alldeles grymt. Dessa tjufvar fröjdades alldeles omåttligt i sin synd och Larslund fröjdades i anden, ty detta allt var ju bara straffdomen öfver den tillspillogifna staden. Till sist, när allting var kringspråkadt och planlagdt, lades riporna tillbaka i all rättsinnighet.
V.
Tjufbandets högkvarter.
Larslund återser två gammalfästmör.
På detta ville tjufvarne, att Larslund skulle följa dem inåt skogen och dricka kaffe.
Nå, hvad hade sådana för kaffetraktering att bjuda främmande på? undrade Larslund.