Dessa ord, hvilka gifva tillkänna ett ursprung liknande Ukkos — ty han benämnes ofta taivahan napanen, — häntyda en högre ställning än menniskornas. Det tillkommer icke heller någon annan än dem, som hamrat himmelens hvalf, uppställt luftens pelare, med ett ord dem, som ordnat och verkställt skapelsen, att äfven hålla den vid makt. Detta ställe bekräftar derföre fullkomligt ett föregående, der Wäinämöinen och Ilmarinen sägas hafva varit med om skapelsen. Luftens jungfru vaggar äfven den gnista deras blixt har tändt; alltså ett dem underordnadt väsende.
Men Wäinämöinen benämnes äfven uttryckligen gud,[116] skapare.[117] Lencqvist yttrar, att "fornsångerna icke framställa någon annan gud, högre än Wäinämöinen." Han anför tillika huru en af Karelarnes vise under katholska tiden, tillfrågad hvilka som voro Finnarnes högsta gudomligheter utan betänkande svarat: Itse vanha Wäinämöinen ja Neitsy Maaria emonen. Från den tiden härstamma äfven dylika böner som:
Itse ilmoinen Jumala,
Itse vanha Wäinämöinen,
Itse seppä Ilmarinen
Tässä myöskin tarvitahan;[118]
hvilka alla, både böner och benämningar, blott kunna ställas till ett öfver menniskan stående väsende.
I ett häfte synty-sanat, som i manuskript blifvit mig godhetsfullt meddeladt af Prof. Lönnrot, heter, det s. 9 om Ilmarinen:
Hiki tippu luojan päästä,
Kaste kasvoista jumalan.
På ett annat ställe anför Lönnrot att äfven Wäinämöinen blifvit kallad gud.[119] Hvem annan än den som skapat dem kan väl heller utbrista i en så herrlig hymn som denna, under det att den tillika innehåller ett slags maktord:
Terve kuu kumottamasta,
Kaunis kasvot näyttämästä,
Päivä kulta koittamasta,
Aurinko ylenemästä!
Nousit kullaisna käkenä,
Hopeisna kyyhkyläisnä,
Elollesi entiselle,
Matkoillesi muinaisille.
Nouse aina aamusilla
Tämän päivänki perästä,
Teepä meille terveyttä. —
Käy nyt tiesi tervehenä,
Matkasi imantehena,
Päätä kaari kaunihisti,
Pääse illalla ilohon![120]