der den sistnämnde helt säkert är densamme som Lemminkäinen. Iri heter annars ilman impi, Kave luonnotar. Ursprungsorden anföra de tre elementerna hvarifrån allt uppstått; men de tre gudarne äro blott dessas personifikationer. Så säges:

Itsestänsä ilma syntyi,
Ilmasta vesi erosi,
Veestä manner maatelihe.[128]

Efter dessa bevis, att de i Kalevalas närvarande form såsom folkhjeltar uppträdande Wäinämöinen, Ilmarinen och Lemminkäinen ursprungligen dyrkats såsom gudar, återvänder jag till utvecklingen af det finska gudsmedvetandet. Jag har redan anfört flera af de olika skapelseteorier, som i synty-sanat framträda. De bekräfta alla, att Finnarne från uråldrig tid anat en genomgående enhet i universum; ty sorgfälligt beskrifva de, huru ur luften uppstår vattnet, ur detta jorden, och så vidare vexter och djur. De hänföra sålunda allt till en enda ursprungskälla, hvarifrån utvecklingen tagit sin början. Jag skall i det följande framhålla de vexlande former, i hvilka denna utveckling gestaltat sig; här vill jag först närmare undersöka den redan tidigt utbildade föreställningen om en skapare, luoja, en personlig ursubstans.

Som bekant har man mycket tvistat derom, huruvida hos fornfinnarne funnits medvetandet om en enda skapare. Det har dervid med dem gått såsom till en början med Inderna. Man förklarade hvarje uttryck, som gaf tillkänna en dylik uppfattning, såsom en föreställning införd med kristendomen och utbildad under dess inflytande. Eller också påstod man, såsom Max Müller om Inderna, att monotheismen varit folkets ursprungliga religion, hvarifrån det småningom affallit. Om man med monotheism förstår tron på en utom och öfver verlden stående Jehovah, är ingenting mera oriktigt. Ty Inderns hela verldsåskådning utgår just derifrån, att den evige har sin enda tillvaro i tingen, att han med tusende ögon blickar fram ur verlden. Indra, Varuna och Agni, de tre första elementargudarna, Brahma, Vishnu och Siva likaså, äro endast olika skepnader af den ende, som uppenbarar sig i dem alla. Det förnuftiga i verlden är det sanna gudomliga; derföre tilltalar honom äfven en sednare tid i de sublimaste hymner: Han var den ensamt födde herren öfver allt det som är. Han grundade jorden och denna himmel. — Han, hvars skugga är odödlighet, hvars skugga är död. — Han, hvars makt de snöiga bergen, hvars makt hafvet förkunnar. För hvilken dessa trakter äro som vore de Hans armar. — Han, till hvilken himmel och jord, stående fast genom Hans vilja, se upp, darrande invärtes. — Öfver hvilken den uppgående solen skiner. — Han, som är gud öfver alla gudar![129]

Finnarne hafva icke så tydligt utsagt hvad luoja är, men ur fornsångerna framgår dock tillräckligt klart, huru de föreställt sig honom. Redan då Wäinämöinen, hans första inkarnation, längtar att födas, anropar han yli-jumala om bistånd. Vid alla möjliga besvärjelser, der man anropar smärre gudomligheter, tillägges ytterst en bön till den allrahögste, om allt det andra icke hjelper. I synty-sanat främhålles han uttryckligen, såsom vid jernets ursprung:

Tuo ukko ylinen luoja,
Itse ilmojen Jumala
Ilmasta veen eroitti,
Veestä maati manterehen.

Ukko llmoinen Jumala
Hieroi kahta kämmentänsä
Vasemmassa polven päässä;
Siitä syntyi kolme neittä,
Koko kolme Luonnotarta
Rauan ruostehen emoiksi,
Suu sinervän siittäjiksi.[130]

På ett annat ställe sjunger Wipunen för Wäinämöinen de "djupa ursprungsorden om tidens begynnelse."

Kuinka luojansa luvalla,
Kaikkivallan vaatimalla
Itsestänsä, ilma syntyi,
Ilmasta vesi erosi,
Veestä manner maatelihe,
Manterelle kasvut kaikki.[131]

De anförda orden framhålla väl å ena sidan, att verldens utveckling skedde enligt skaparns vilja, men äfven å den andra, att denna skapare sjelf måste hafva funnits i elementerna, då luften kunde uppstå "af sig sjelf." Öfverallt i ursprungsorden och lu'ut hänföres den yttersta makten till skaparen. Helt säkert skulle man icke i en sednare tid med sådan hemlighetsfullhet begagnat sig af dessa trollformler, om luoja betecknat de kristnes gud. I veren sulku-sanat (manuskript, för hvilket jag har att tacka Prof. Lönnrots godhetsfulla meddelande) säges: