— Se där, sannerligen är det inte Cramer.
Wolfgang förstod, att doktorn genom fönstret sett denne herre närma sig.
Herrarne träffades inne på kontoret, och av deras samtal fick Wolfgang höra allt. Den underbara spegeln var färdig, försilvringen klar och allt i ordning. Ballongen var redo och svävade fylld av vätgas fästad i sitt långa rep högt över Salpisoön. Att doktor Martini ännu ej avprovat spegeln, berodde endast på, att himlen 132 de sista nätterna varit höljd av täta moln. Och det såg ut, som om så även skulle bliva fallet denna natt.
Cramer hade god lust att stiga upp ett slag i ballongen. Han hade aldrig någonsin lämnat terra firma, påstod han.
— Gott, svarade doktorn, vi vänta till första molnfria kväll. Då gå vi upp tillsammans. Spegeln inställes automatiskt med jordens och Mars’ skiftande ställningar som norm med sådan riktning, att planeten Mars beständigt befinner sig inom synkretsen.
Men Cramer envisades. Han ville gå upp redan nu.
— Herre Gud, sade han, jag bryr mig alls inte om Mars. Jag vill gå upp ett slag och bese utsikten. Vad — låt ett par man fira ned ballongen och släpp mig till väders ett moment.
— Nåväl, svarade doktorn till slut, låtom oss göra det. Jag följer er. Vi kunna ju alltid stiga upp ett par minuter. Varför inte, om ni nu så speciellt önskar det.