— Han dog så vackert, sade Elli.
— Slag? undrade Wolfgang och visste ej alls, hur han skulle visa sitt deltagande för henne i hennes sorg.
— Ja. Det var er ädla handling, som rörde honom för djupt. — Wolfgang. Han träffades av ett slaganfall och dog i mina armar — —
— Elli, älskade Elli —
Han drog henne ned på sitt knä, och deras läppar möttes i den första kyssen.
— Wolfgang, sade Elli, vad du är god och ädel. Min morbrors sista ord voro dessa: — Det vore en man för dig, Elli — hälsa honom. Vet du, Wolfgang, han dog lycklig, ty då han läste tidningsnotisen begrep han ju, att du förstått allt, men ändå fullt och helt förlåtit honom.
Det blev en syn, som sent skall glömmas, när efter omkring en månads tid astronomer från alla jordens samlas mest skilda länder med sina aeroplan kring ön Salpiso och om nätterna kretsade runt den underbara spegeln.
Och lika ivriga som de förr varit att döpa de svarta strecken på marsytan till kanaler, lika 147 bitande voro de nu i sin satir och sitt hån av alla dem, som ej ville tro på Wolfgang Schnitlers upptäckt.
Men den underbara spegeln förde till mången triumf för astronomin och bragte klarhet i mycket av det hittills dunkla.