De bägge andra sprungo förskräckta upp.
— Ett slaganfall, utbrast advokaten.
De lyfte med förenade ansträngningar upp Wolfgang på en soffa och stänkte vatten i hans ansikte. Inom kort kvicknade han till, och snart visade en rad kraftiga kötteder, att han var helt och hållet åter sig själv.
Wolfgang var alldeles vild av förargelse, men juristen sökte lugna honom med dessa ord:
— Men låt oss dock läsa testamentet till slut. Kanske finnas »förmildrande omständigheter».
— Det kan ej finnas sådana.
— Möjligen dock.
— Nåja, låtom oss fortsätta.
Cramer var, liksom löjtnant Schnitler, mycket upprörd. För honom föreföll det, som hade något under hans fötter, något, som han ansåg för fast och orubbligt, plötsligt ryckts undan. Och han fattade i tysthet snabbt ett beslut:
— Vi måste finna på ett eller annat knep, som kan tillintetgöra detta angrepp på Wolfgangs rättmätiga pengar. 19