Testamentets vidare innehåll var i korthet följande:
För att erhålla summan fordrades, att marsgåtan, det vill säga alla frågor om »kanalerna», förändringarne, kort sagt allt, som rörde planeten, skulle klart och tydligt lösas. Denna lösning skulle först officiellt godkännas av icke mindre än fem stora, vetenskapliga institut, vilka namngåvos.
Om icke inom loppet av två år efter testators död någon lyckades finna en sådan lösning, skulle förmögenheten tillfalla den avlidnes enda levande släkting, löjtnant Wolfgang Schnitler.
Löjtnanten andades lättad, då han hörde detta.
— Gott, sade han, så har jag då i alla fall utsikter.
— Ja, som ni ser.
— Men rätt små, inföll Cramer. Ty det är väl antagligt, att denna gåta inte är så svår, eller hur?
— Ja, det är mig alldeles obekant, genmälde advokaten. Men summan, som lockar, är ju mycket betydlig och det är troligt, att fackmännen på området komma att göra allt, som står i deras makt, för att nå målet inom den bestämda tiden.
Testamentet hade dessutom några paragrafer, som berörde räntorna, fastigheten med mera. 20
Så bestämdes bland annat, att Wolfgang Schnitler under tvåårsperioden fick lyfta räntorna av endast en million mark, under det att det övriga kapitalet skulle förräntas med ränta på ränta intill förfallodagen, dock med fråndrag av omkostnaderna för underhåll av det astronomiska observatorium, som gamle Schnitler skänkte staden Berlin och som fanns installerat i den avlidnes hus.