— Och er mening? Tror ni, att denne P. B. Z. lyckats finna den verkliga lösningen?
— Vi bägge äro nog ursäktade, att vi ej uttala oss.
— Mitt svar avgives om lördag direkt till herr Levison, svarade Kuntze med en förbindlig bugning.
Vid dessa ord hajade de bägge männen till. Wolfgang blev endast förargad och gjorde inga reflektioner; han tänkte blott: Det var en förbannat ogin karl!
Cramer däremot, med sin snabba uppfattning, hade på fem sekunder följande tankekedja fix och färdig: Direkt till Levison; aha — han misstänker antingen att vi äro spioner, som lägga ut en fälla för honom, eller han anser sig bunden av sitt löfte till Simon att endast var lördag meddela sina resultat eller också vet han själv ej ännu, vad han skall svara, om han gillar eller ogillar marsteorin. Gott — det sista är nog det riktiga.
Därför sade han med ett förbindligt leende:
— Utmärkt, herr Kuntze, och tack så mycket för det intressanta föredraget.
Han räckte fram sin hand till avsked, Wolfgang följde utan ett ord hans exempel, och några ögonblick senare hade de bägge herrarne lämnat astronomen.
Utkomna på gatan utvecklade Cramer sin 59 övertygelse, att det här förelåge ett verkligt farligt fall, och att kanske, när allt kom till allt, lösningen av gåtan nu verkligen vore funnen.