Det var lika de föregående.
— Vad var det jag sade? frågade Cramer. Jag ger mig fortfarande fanken på, att karlen är en skurk. Och nu, min käre Wolfgang, få vi arbete.
— Hur så?
— Vi måste söka reda på P. B. Z. och se, vad vi kunna göra för att hindra, att hans eller hennes teori sprides.
Wolfgang Schnitler svarade:
— Jag vore mest böjd att antaga, att Kuntze har rätt — att vi låta hela P. B. Z. förfalla och vara i fred. Tror signaturen själv på saken, så bör han eller hon väl uppgiva sin adress. Men intet sådant har gjorts.
— Gott, svarade Cramer, jag är enig med dig till hälften — låt oss intet göra nu — men låt oss heller ej alldeles släppa saken ur sikte — med få ord, vi vilja sova på, saken.