Betjänten upplyste, att hans herre för ögonblicket var upptagen, men om herr Schnitler ville taga plats i salongen —
Wolfgang slog sig ned. Han hyste ett svagt 64 hopp om, att den unga flickan skulle infinna sig, ett hopp, som dock gäckades.
En dörr till ett angränsande rum stod på glänt. Han gissade sig till, att det var biblioteket, ty han hörde Levisons stämma talande med en främmande herre. Bägge talade brutet; Levisons språk med dess egendomligheter kände Wolfgang redan förut, och den besökande bröt på italienska.
Utan att behöva lyssna hörde Wolfgang varje ord, som yttrades. Först föreföll det honom likgiltigt, han tog en bok från bordet och bläddrade i den, icke ägnande samtalet i biblioteket något intresse. Men ett ord: »marsgåtans lösning», som uttalades av den besökande, fick Wolfgang till att plötsligt spritta till.
Och det lönade väl mödan att höra efter. Under samtalets gång blottades för honom en hel komplott.
Den besökande, som av Levison kallades doktor Martini, framkom med det förslaget, att Simon skulle understödja honom med medel för byggandet av världens starkaste teleskop — genom det skulle han så observera Mars, han skulle kunna framkomma med den enda riktiga förklaringen. Därpå skulle Simon Levison och 65 han dela rovet — tiomillionen — genom att taga jämt hälften var.
De voro så ivriga, de bägge inne i biblioteket, att de höjde rösterna mer och mer.
Till slut tycktes den skönaste enighet hava uppnåtts, och Wolfgang fick till sin ytterliga häpnad höra ännu en tredje röst från en person, som hittills ej med ett ord förrått sin närvaro — det var Cramers.
Där skulle delas och delas, det hela var planlagt på Wolfgangs fullständiga ruin, och vännen Cramers arbete bestod i att under hela tiden, medan byggandet av jätteteleskopet pågick, hålla Wolfgang i den djupaste okunnighet om allt. För detta skulle han i dusör påräkna 500.000 mark av vardera herrarne, tillsammans en million mark — i sanning en mycket god förtjänst.
Wolfgang var för häpen för att kunna tänka klart och redigt. Så mycket begrep han emellertid, att Cramer måste hava gått direkt från honom till Simon.