Så uppgjordes planen.
Doktor Martini skulle, mot att Simon förskotterade honom det belopp, som erfordrades till byggandet av teleskopet — en jättestor spegel — om han lyckades, överlåta fem millioner på Levison. Spegeln skulle byggas — —. 66
Just som platsen närmare skulle angivas och Wolfgang skärpte sina öron till det yttersta, öppnades dörren till ett tredje rum. Wolfgang såg ditåt.
På tröskeln stod flickan från automobilen, förvånad att finna en besökande i salongen och måhända ännu mera häpen, då hon i honom igenkände den man, vars ögon hon mött en gång förut och som hon visste var löjtnant Wolfgang Schnitler.
Wolfgang reste sig bugande, och flickan besvarade med en lätt böjning på huvudet hans hälsning. Hon ville just taga ett steg fram emot honom, då han gjorde något, som kom henne att ännu mera förvånas än för ett ögonblick sedan.
Löjtnant Schnitler närmade sig henne hastigt men ljudlöst, med sitt ena finger betydelsefullt lagt över munnen. Han grep henne fast men icke omilt om ena handleden, och innan hon ännu hunnit komma till besinning, hade han, utan att ett ord växlats, tryckt in dörren, varigenom hon kommit och bägge befunno sig i rummet innanför salongen. Sedan han väl stängt dörren efter dem, släppte han taget om handleden och sade:
— Förlåt.
Hon såg förundrad på honom, varken ond eller ledsen, endast oförstående.