— Det gäller er morbror.
— Ja — vad mera.
— Det jag nu skall berätta er, ställer honom i en ogunstig dager.
— Men vem har rätten på sin sida? frågade flickan.
— Jag.
— Gott — jag vill höra på.
— Men kan ni giva mig ert heligaste löfte, att vad jag nu anförtror er stannar emellan oss, att ni ej upprepar en stavelse för någon.
— Ja, om det ej skadar morbror.
— Det gagnar honom, ty det förhindrar en dålig handling.
— Så lovar jag er heligt, att ej röja för någon, vad ni nu säger mig, sade flickan och lade sin behandskade hand i hans.