»Hvad är det lilla schaktet vid Moskwa emot denna enorma idé. Men tysthet, absolut tysthet måste vi iakttaga. Jag skall söka att få zarens moraliska stöd, så tänker jag pratmakarne hålla sig tysta så länge.»
Ännu flere timmar förflöto.
Slutligen voro de båda männen färdiga med sina förhandlingar.
Då höll den gamle generalen i sin hand ett papper, hvars underskrift, generalens egen, ännu var fuktig. Och han sade, i det han öfverlämnade ingeniören papperet:
»Min herre! Se här mitt namn och vår öfverenskommelse. Härmed gifver jag er oinskränkt fullmakt att utföra ert projekt: ’Den nya Golfströmmen’ och ställer alla mina medel till disposition för sakens realisation. Go on! Gör Ryssland till världens största nation på hafvet, gör Sibiriens stepper till fruktbara, vajande fält och gör hela världstrafiken en sådan tjänst, som ännu ingen människa har drömt om. Ät, drick och var glad och god, men låt alltid 30 hjärnan hålla sig frisk, som det höfves en kung i fantasiens härliga, blomstrande land!»
Ingeniören tog bockande papperet och ämnade just säga något, då generalen fortsatte:
»Ni är komplett vanvettig!»
»Hvad befalles?»
»Ändtligen har jag funnit den vanvettiga idén, som jag har sökt så länge,» och gripen af en plötslig förtjusning lät den gamle generalen denna sats åtföljas af ett par kraftiga hurrarop.
Ingeniören såg förvånad på honom.