»Jag beder om en förklaring! Håller ni mig för narr?»
»Nej, kära vän,» sade generalen, »det vare mig fjärran. Men nu skall ni få höra: Att veta är en sak; vanvett är något helt annat. Att veta är att förstå det, som alla böra och kunna begripa. Att vara vanvettig åter, det är att veta något, som hela mänskligheten icke fattar eller som den tror är alldeles outförbart. Och just sådan är er plan. Den är den vanvettigaste jag 31 ännu hört talas om. Och just därför är den stor och skön. Och den är värd att utföras.»
»Tack, herr general.»
»Tack, unge, vanvettige man! När idén är realiserad — se då är ni klok nog, nu däremot är ni allt för klok. Bon jour, monsieur och lycka till!»
Ingeniören grep generalens framräckta hand och sade:
»Tack, herr general och jag hoppas, att allt skall lyckas.»
Och Pompowski aflägsnade sig med det dokument, som antagligen i det ögonblicket var Rysslands viktigaste papper, väl förvaradt i sin portfölj.