Det är sannt, att lifvet äger Många sorger och besvär, Men om rätt man överväger, Det ej någon sorg beskär, Som man ej i tid kan dämpa Genom bön och tålamod, Blott man vet att kraftigt kämpa, Blott man vet att fatta mod.
Tro ej alla, som predika Om vår verlds eländighet; Många blott af vana skrika, Andra uttal pjunkighet. Verlden är, hvad den har varit, Ömsom både ond och god, Ingen ännu vilsefarit, Som har vetat fatta mod.
Hvarför denna vecka klagan: "Jorden är af sorger full", Tag emot den gifna agan För din egen välfärds skull; Men misströsta ej i striden, Tro att Gud i allt är god, Snart är sorgens dag förliden, Blott du vet att fatta mod.
Är du ung, och lifvet dansar Lekande framför din syn, Fullt af täcka blomsterkransar, Fallna likasom från skyn, Och det skulle plötsligt hända Att det törne blir af allt, Fatta mod, ty Gud kan vända Törnet i en blomgestalt.
Seglar du i hoppets julle Uppå lyckans falska haf, Och din lätta farkost skulle Vilja gå med dig i qvaf På fördolda skär och bankar, Pejla djupet med ditt lod, Refva seglen, kasta ankar, Vet att hurtigt fatta mod.
Faller du från ärans höjder Ner i intets tomma famn, Och de flykta, jordens fröjder, Som en bleknad andehamn: Fatta mod! — den sol, som ilar Neder bakom fjellets topp, Endast några timmar hvilar, Innan hon går åter opp.
Om din ljusa stjerna slocknar, Eller går i molnen ned, Och det rundtomkring dig tjocknar, Der du står på ödslig hed; Fatta mod! — ej foten slinter På din nattomhöljda stig, Genom tidens labyrinther För ett högre väsen dig.
Söka hvassa tungor piska Dig med tadlets nässelblad, Bry dig ej om hvad de höviska, Utan modig var och glad; Väl de kunna etter spruta I din lefnads varma blod, Men de måste skamligt sluta, Blott du vet att fatta mod.
Skulle dina vänner ila Före dig på dödens stig, Stör ej deras ro och hvila Med en klagan sorgelig. Du och jag och alla andra Skola samma väg derann; Fatta mod, men icke klandra Hvad som icke hjelpas kan.
Om du är så fattig vorden, Att du verkligt lider nöd, Trampa icke modlös jorden, För att få en beta bröd; Lyft din blick mot himlens salar Och fall ned i ödmjuk bön, Gräf se'n uti berg och dalar, Och du får en riklig lön.