Ett dråpligt svärd han ärft af far, Blankt som en solskens-dag; Detsamma först hans stamfar bar Uti Bråvalla slag. Skarpt var det som ett vinterny Och lyste likaså, Som strålen af en ljungeldssky På himlarunden blå.
Så rustad för sin ärfda tro Och för "kong Gösta", gick Han som helt ung ur hyddans bo Med trottsig min och blick. Förutan sköld och hjelm han drog I striden med besked, Och med sin blotta handkraft slog Rätt mången kämpe ned.
Men blef det hett i härnadsfärd, Drog han sin tröja af, Och svängde se'n sitt goda svärd Som en förtrollad staf. Der haglade tätt om hvarann Stridt tunga slag på slag; Han nidhögg fem och sjutti man Vid Stangebro en dag.
Så hurtig knekt bar intet land I verlden förr väl sett: Tretusen man med egen hand I krig han döden gett. Och tiotusen Ryssar jemt — Ett rätt ansenligt tal Han med sin bistra uppsyn skrämt På flykt åt skog och dal.
Från far till son en sägen har I Ryssland gått alltse'n Om denna kämpe, som dem var Till fasa, skräck och mehn. När nordanvindens friska fläkt Förbyts i storm och gny, Tro de det är hans andedräkt Och korsa sig och fly.
Dock icke blott i stridens larm Han fäktade så käckt; Ty, för det rätta ständigt varm, I fred han oförskräckt Sin mening öppet sade ut Mot svek och barbari, Och var från början intill slut Till själen svensk och fri.
Ännu i ålderns sena dar, Se'n hjessan blivit grå, Den allra skönsta man han var, Der han på post sågs stå I Stockholms slott vid Kungens dörr Ett lefvande bevis, Att nordens hjelteslägt var förr Båd' ädel, stark och vis.
Ty ofta, säger "krönikan", Sågs Gustav Adolf stå Vid sidan utav denne man Och lyssnade uppå Hans tal om flydda lefnadsår, Om bragdrik kämpastrid; Och högt, som stormig bölja slår, Slog Kungens bröst dervid.
När sist han somnade utaf Och gick till annan verld, I testamente han då gaf Åt Konungen sitt svärd, Som tacksamt äreskänken tog Till lidandets försvar… Hur han det se'n i striden drog, Det vet nu en och hvar.
Du krigare, som nu så spänd Bland buller gny och bång, Går styf och stolt med svärd vid länd, Lär af Soldaten Stång Att slåss för kung och fosterland, När pligten manar dig Att tåga ut med svärd i hand På östanfärd i krig!