Glada sång, ljud fritt i skogen, Att det skallar rundt omkring! Fast min flicka ej är trogen, Gör det mig dock ingenting: Nog det finns väl flickor flera — Hvad behöver jag "krusera"! Fastän hon var nätt och grann, Hoppsan, snart tar jag en an!
Hoppsan, snart tar jag en annan! Om hon ock mig öfverger, Skjuter jag mig ej för pannan, Liksom det ej funnes fler. Flickor finns så tätt som blommor: En bortgår, en annan kommer. En till slut skall jag väl få, Hoppsan, fast jag mistat två!
Fast af två jag sviken blifvit, kan den tredje väl bli min. Men om ödet så har skrivit, Att hon också ger mig hin, Då jag svär att aldrig mera För en flicka kurtisera, Utan heldre all min tid Lefva sjelf i ro och frid!
Torparens Morgonsång.
Ur havet stiger solen så rosenröd och blid, Och alla fåglar sjunga i det gröna. Haf tack, o milde Fader, för nattens stilla frid Och för den ro jag i mitt bo fått röna. Af sömnen styrkt jag åter med helsa, kraft och fröjd Mitt arbete begynner — så hjertans glad och nöjd — För maka, barn och hydda.
Jag känner mig så lycklig. Hvad det är gladt och ljuft Att lefva ibland skogar, berg och dalar, Att dricka källans vatten och andas himlens luft Uti naturens friska blomstersalar. Allt under vindens vexling gå timmarna med hast, Och yxa, plog och spade jag sköter utan rast För maka, barn och hydda.
Hvad det är sällt att äga en egen åkerlapp Och derpå lägga ner sin flit och möda, Väl kan det stundom hända att grödan blifver knapp, Men aldrig har jag ännu saknat föda. Ty Han, som matar sparfven och kläder jorden grön, Har rikligen välsignad båd' arbete och bön För maka, barn och hydda.
Se râgen står i blomma och kornet skjuter ax Och glada hjordar beta uppå marken Och bien dra ihopa till honung och till vax Och päronträd och apel stå i parken… Allt detta jag planterat så glad i håg och sinn Och skall, om Gud behagar, till hösten bärja in För maka, barn och hydda.
O, Herre Gud i höjden, som vext och näring ger Ät allt, som finns på hela vida jorden, Till dig i dag och städse jag utaf hjärtat ber: Låt ymnighet och frid slå ut i Norden, Men skulle ovän komma och gästa Svea land, Låt mig i striden draga med farfars svärd i hand För maka barn och hydda.
Sång vid Majstången.