Till Vårens första Lärka.
Välkommen lilla lärka till min fredliga dal, Bygg på tufvan ditt bo, Ingen stör der din ro, Bland de leende blommornas tal.
Med längtan har jag blickat efter dig mången gång I det svindlande blå, Men du kom ej ändå; Denna vintern har varit så lång.
Sjung ut för mig din glädje både morgon och qväll, Och lär mig att nu Lefva lycklig som du I Naturens uppfriskande tjell.
Strö toner omkring dig som vintern strött snö Och gjut i mitt bröst Sångens himmelska tröst, Ty i sång vill jag lefva och dö.
När se'n du svingar åter utöfver land och sjö Låt sångarens själ Göra sällskap jemväl Till den eviga kärlekens ö.
Liten Visa.
Aldrig nånsin jag förglömmer Lilla såta vännen min; Om jag vakar eller drömmer Står hon ständigt för mitt sinn.
Vandrar jag i gröna lunder, Skådar jag blott öfverallt Bland naturens många under Hennes smidiga gestalt.
Lyssnar jag till lärkans qvitter Eller ock på bäckens språng. Som af lif och glädje spritter, Mins jag hennes glada sång.