Gubben tälgde på en skopa Framför brasans muntra sken, Sopte spånorna tillhopa, Lade dem i spiseln sen.
Slog ett slag på messings-dosan, Tog derur en kraftig pris, Förde långsamt den till näsan, Nyste se'n på karlavis.
Gumman flitig satt vid sländan, Nickade alltjämt och spann, Misste då och då trå-ändan, Men på nytt den åter fann.
"Kors! hvad tiden fort försvinner" — Sade gumman — "vet du, far, Något jag mig nu påminner, Som du säkert bortglömt har."
Gubben fick ej tid att svara, Förrän dörren gångar opp Och der kom en liten skara Glada barn med lek och hopp.
"Goda mormor, mamma sände Mig till er med mjölk och gryn." Sad' en flicka, och sig kände Glad som fogeln i skyn.
"Kära morfar", vänligt sade Nu en gosse späd och fin, Och i gubbens händer lade Ned en flaska utländskt vin.
"Pappa, mamma komma sedan", Sade båda på en gång, "Vi ska sjunga, vi ha redan Lärt en liten bröllopssång."
"Hvad kan detta väl betyda", Sade gubben, "skynda dig, Kära mor, att hyddan pryda, Jag skall genast raka mig."
Gumman började att pyssla Flitigt med båd' fot och band, Hade mycket till att syssla, Log i mjugg åt far ibland.