Mathieu
l5407:(ser upp igen).
Såå, pratar och grinar och smilar du evinnerligt, du? Hvad var det, du pratade om? Var det lerigt? Tag hit det ändå, tvärt, jag skall gå, jag måste skynda.
Jeanne
l5416:(springer bort till kistan).
Som du väljer. Du skall få ditt vin.
(Hon öppnar kistan, letar fatt en duk och sysslar ett par ögonblick där, bär så fram kruset fort, håller det långt ifrån sig.)
Mathieu.
Det var vinsten och drägg i det, det var surt, nej beskt var det, det var äckligt, tvi! Din häxa, ditt troll, du har fördärfvat det för mig, du har blandat något i, du unnar mig inte min sista glädje.
(Brister i gråt).
O, inte ens det sista, jag bad om, fick jag! Det skulle ha gjort mig så godt, och jag är så ledsen, så ledsen, så ledsen; jag skulle ha druckit och glömt och blifvit glad en stund. Tror du, att det är så roligt att dö, du? Nu har jag ingenting, och allt är så grått, och jag är så rädd för döden — o, inte en klunk vin en gång!
Jeanne
l5444:(gråter också).