Ge mig det! Förlåt! Tag hit, jag skall skaffa annat, drick det inte, kanhända är det inte försent!
Mathieu.
Nej, nej, det du ville ge mig, det dricker jag!
(Läppjar igen, brister på nytt i gråt.)
O, inte en glädje har jag vetat af, inte en enda, inte en enda! Gått vill har jag och gått vill och frågat efter vägen, och ingen har vetat alls! Vårt lif är bara till för gråt! Nu ser jag det, allt, nu vet jag det, allt!
(Stirrar ut för sig.)
Mitt lif, mina år, se, som barn, som barn! I skymning, som barn i skymning med brinnande stickor i händerna ... de svänger kring i kretsar och dansar och skrattar, i skymningen. Skrattet glimmar till, där skenet flämtar, och munnar och tänder och ögon lysa, och så slockna stickorna, och mörkret blir allt tyngre och stelare ... — jag tycker, det var just nyss, jag lekte så, och nu är jag trött och vill somna, och jag har inte min säng.
Jeanne
l5476:(griper fatt i honom i ångest).
Det var gift i vinet.