När jag gaf honom skötsel nu, där han låg,
Då sade han hvasst: du vill skaffa dig godt
Hos den rike däruppe, nu hycklar du blott! —
Och han trodde det ständigt så, och han dog ...
(Hon går omedvetet vidare och skakar på sig.)
För mig, för mig, jo det hjälpte mig nog!
Det vore just värdt för mig att ta fatt
Och samla till lösen en kärleksskatt!
O, svag som min andedräkts hvirflande rök
Mot luftens köld vore hvarje försök,