Kanhända att lifvet kan vakna och slå.
Jag skall lägga den här.
(Stoppar den in i barmen.)
Så hårdt och så tungt
Är lifvet, det trampar och krossar så lugnt,
Som om känsel och ängslan och fasa ej fanns.
Nu tränger ur molnen en järnhvit glans,
Och hvar fåra glimmar så frostigt klart.
Till natten blir det nog vackert snart,
Och himlen blir djupblå och alldeles ren,