Se, så nära kyrkan! Så vacker hon är,
Så innerligt fridfull och lugn och kär!
Mot himmelen sträfvar det, tornet, blott. —
De ha inte en tanke för straff och för brott,
De klockorna nu. — Om jag tordes mig fram! —
Därinne, så drömmande allvarsam
Var dagern där, och Gudsmodern så huld
Och leende blek under glorians guld,
Och i koret sonen, så mild i sin död,
Och Sankt Josef med kalken, af blod så röd,