Och prästens röst och förlåtelsens fred,
Öfver böjda hufvuden flödande ned!
Af guldblommigt siden var prästens rock,
Som en sol var monstransen med gyllene lock,
Och så vackert, så vackert det glimmade allt!
I det vackraste fönstret var Jungfruns gestalt.
På ett moln hon satt, hennes spetsiga fot
I guldsko var stödd på ett hvilande klot.
Hennes mantel var purpur med slingrande band,
Något gyllene glänste uti hennes hand,