O, så ginge det mig, när dit in jag gått.
(Vänder om.)
Så förfärande, svindlande stort är mitt brott.
Som en giftig växt för min syn det sig ter.
I den feta mull skjuter roten ner
Med trefvande fingrar, så het som en brand,
Skörlefnaden, djäfvulens kolsvarta hand,
Och mullen är lättsinn och glömska och flärd,
Och af falskhetens glittrande regn är den närd,
Och stjälken är stolthet som reser sig spröd,