Se, glänser den ej med ett sällsamt sken?
Se, kölden själf vill skapa och ge,
I skönhet och skälfvande finhet sig te!
Så vackert, så vackert, se allt är Gud!
(Med hög röst, liksom fylld af seende visshet:)
Jag har brutit i synd emot hvarje hans bud.
Jag har störtat en själ i fördömelsens brand. —
På mig hvar skuld med sin krossande hand,
På mig hvart mörker från namnlöst svek,
På mig hvar följd af min blodiga lek! —