Lyss, lyss till dit inres siande
Och djupa, förlossande röst!
Ur lidandes smärta den föddes,
Medlidandes smärta den bär —
Den frälsning, det hopp som föröddes,
I din egen känsla det är!
Jeanne
l6285:(i hänförd förvirring)
Mitt, mitt, jag visste det, hörde dess brus, —
Men nu brister det fram i så sällsamt ljus, —
Mitt det också, men först nu är det mitt!