Allt medan om lyftade hufvudet solsken slår,
Och rymden, den gyllene rymden brister i blom
För halfväckt blick under glimmande ögonhår,
— Så tyckes mig kärlek ...
Hans ögon börja se, ila snabbt kring kretsen.
— Nej intet mot kärlek är vin!
Se, bara vid ordet, hur ändras ej snabbt er min!
Se, bara vid ordet, blir ej ert leende mjukt,
I röda, linjestränga läppars par,
Och allt, hvad nyckfullt mörkt och kallt och sjukt