I minnet dröjde, på skälfvande vingar far.
Se, fläktar ej ljudet männens ögon i glans?
Hör, är det Er ej, som i luften en glädje fanns,
En själ, som sjunger, en jublande fågeldrill?
Och för mitt tjusta öga flammar till
Den fest, jag ser, af guld och slipad sten
Och sammets döende färg och blickars sken,
Och sidens vattring, bärnsten, pärlors skatt
Och hvita pannor under hårets natt
Och skuggans arm bakom Er, svart som kol,