Och ringprydd hand på damaskeradt stål
Och anad rikedom af hals och barm ...
Och hvad som så gjort dess skönhet trefaldt varm,
Det var mitt ord, mitt vacklande, trånande ord.
Så finnes det intet, intet att likna på jord
Vid kärlek.
Gissen I nu, hvad den gäller min sång?
Om långa nätters vaka och dagars dröm,
Om längtans djupa kvidan och maktlösa språng,
Om sol som faller i bred och i glimmande ström