Och glimmande snäckor mot stranden och mumlande sång,
Och fjärran ifrån man såg det på skiftande ström
Som ett sväfvande under af skyar, en solgjuten dröm,
Som lofvade mera än lycka — och, var du där re’n,
Snart blommade blickens gjädje i muntrare sken,
Snart hviskade lågt ett luftdrag af domnande vind,
Att här han den skönsta hyllat och smekt hennes kind,
Snart smög öfver blommande häckar och murarnas krön
Din blick uti spanande oro och väntansfull bön,
Att skymta därbakom, bäddad som fågel i bo,