Och den brast, liksom drömmen från natten
Brustit samman i morgonens brus,
Uti glimmande stänk utaf vatten,
Uti gnistrande skurar af ljus,
Och den sjönk med hvar skugga, den hyste,
Släcktes ut med hvar oro, den bar,
Och i regnbågeskimmer som lyste
Afrodite stod lysande kvar.
Och hon log emot världar att glädja,
Och hon log emot sorger och harm;