De äro framme vid dörren igen och sångaren sjunger:
Hur måste det brinna af rosor, hvart snår,
Fast mörker för blicken dem släckt!
Hur måste det glänsa, ditt doftande hår,
Fast nattens dok det täckt!
Af sånger skälfver högt mitt sinn,
Sånger af tystnad tvungna,
De vackraste sånger, drottningen min,
— Om skrattet ditt, om famnen din, —