»Om jag hade redaktören för den här tidningen här!» sade han till källarmästare Johansson, som just passerade på sin inspektionsrond, med sådan lidelse i rösten att denne stannade vid hans bord.
»Vad är det då fatt?» frågade källarmästaren, som trivdes i Bondåkra och därför sällan kom i kontakt med den publikationen.
»Fatt!» svarade Ivarström bittert. »Den lata fårskallen har ju tagit bort förbindelsesiffrorna i tabellen, så att en annan fattig sate som flänger land och rike kring får slå och slå och notera och skriva fel så att han blir gråhårig i förtid.»
Källarmästare Johansson log. Handelsresande voro ju trevligt folk och hans bästa kunder och han tyckte följaktligen om dem, men han hade ingen förståelse för deras nomadiserande levnadsvanor.
»Å, ditt distrikt är ju inte så stort. Du reser ju bara mellan den här stan och Barbacka och Fälanda ooh Smörmåla med omnejd, så nog tycker jag att du borde kunna lära dig de få fattiga tågtiderna utantill.»
»Hut, källarkrök!» svarade Ivarström förolämpad. »Jag reser på Blåmåla också.»
Och källarrådet vandrade leende vidare på sin inspektionsrond.
Men Ivarström satt kvar och läppjade på sin invalidpilsner och funderade.
»Jädrans i den krumeluren», tänkte han. »Krögaren är inte så dum ändå. Om jag skulle ta och slå i mig de huvudsakligaste förbindelserna mellan de tre, fyra största städerna i mitt distrikt, så vore inte så litet vunnet. Då behövde jag bara slå efter lokaltågen.»
När han några timmar senare satt på tåget till Barbacka studerade han Sveriges Kommunikationer med ett nyvaknat intresse. Han hade utvalt tågtiderna Barbacka—Fälanda till specialstudium, och det var inte mera vidlyftigt än att han lärde sig dem på en timme, ty expresstågen dugga inte alltför tätt på dessa stora stråkvägar, och när tåget lugnt och sansat ångade in på Barbacka centralstation kunde han dem flytande, både tågen från Barbacka till Fälanda och från Fälanda till Barbacka, samt även det ensliga tåg som utgår från Fälanda 9,32 samt stannar redan i Brackeboda.